jaha då har visst hela sommaren gått.... å fort gick de som man brukar säga.....


Sommaren började med en vecka semester hemma i kalmar. Badande, hälsa på alla kompisar från förr och bara helt vanligt sommarlov. Sjukt skönt.

Sen var de tillbaka till stockholm och två månaders jobb på gröna lund. De var mycket kul faktist. Mycket att göra och stressigt när man var uppe i de. Som de ska vara så man slipper bli uttråkad. De var roliga människor att träffa, lärorika situationer och massa träning för mina stackars fötter som inte fått göra ett skit på ett halv år typ. Men de gick bra och jag var så lycklig. Jag mådde bra trots allt jobbande. Jag hade uppnått de, den gråa vardagen. Jag var mitt upp i allt och klarade de galant. När jag var ledig hade jag besök av massa roligt folk eller träffade kompisar. Helt underbart.

Mitt liv blev ännu bättre när jag fick ett jobb. Loggare på robinsson, inte perfekt men över förväntan! Och jag såg framemot att få lära upp folk i interplay och äntligen komma tillbaka till tv världen, hemmet!

Jag blev klar på grönan och började på robinsson. De kändes mycket bra. Sen så klart kom bakslaget men jag är inte bitter. Jo okej... de är jag. För helgen efter jag börjat fick jag svårt att andas och ont i bröstet. Min läkare sa att om nåt sånt händer måste jag ringa, så jag ringer. Hon ber mig komma ögonen böj. Blir så klart sur för jag väntat till måndagen med att ringa men vill ju inte åka till akuten på helgen. Så jag åker in de tar prover röntgar lungorna och sen åker jag och jobbar på kvällen.

Läkaren ringer på tisdag morgon och säger att de inte hittat något fel och att jag måste åka till akuten och läggas på hjärt avdelningen. Jag blir sur, jag vill ju jobba. Så ont har jag ju faktist inte att jag behöver åka till akuten men hon ger sig inte så jag går med på att träffa en läkare på hjärt avdelningen.

Kommer dit de gör ett ultraljud på hjärtat. Vilket inte är de roligaste som tjej med lite större bröst. Tyvärr så är de ju inte heller lika slappa som på tanterna de brukar göra ultaljud på utan dem sitter ju där dem sitter så att säga så de får inte så bra bilder som de vill.

"Du måste nog stanna över natten så vi kan ta bättre bilder" (Jaha så mina bröst kommer krympa under natten, ja stor chans) Men man har ju inte så mycket att säga till om så jag bli inlagd. Ringer och säger till jobbet att jag inte kan komma. De går en och jag får fortfarande inte komma hem eftersom man inte får någon bild. Hjärtat vägrar också göra utslag på ekgna så jag blir kvar. Vakna på min födelsedag upp på sjukhuset med tanterna, inte så kul. Men eftersom de inte kan göra så mycket mer bli jag utskriven på min födelsedag och min mamma kom till staden(bästa presenten vi gick och såg Cats ^^,). Jag frågar hur vi ska gå vidare med mina besvär.

SJUKSKRIVEN? Vadå? I en månad? Ohhh my ......
Men de är bara att tacka och ta emot, de tog hela helgen att smälta detta och under hela helgen försökte jag intala mig att jag kunde jobba i alla fall..... men alla blev sura och jag fick svälja och faktist sjukskriva mig för första gången under hela min sjukdom historia. 

Så nu sitter jag i Kalmar sjukskriven men ganska nöjd nu är de bara några dagar kvar och vi har fått förlängt på lägenheten så ingen flytt heller!
Och de bästa Thomas från bolli är på robinsson så nu kommer de bli sjukt kul att få komma tillbaka! 
Ja de var väl mina senaste månader och nu ska jag uppdatera oftare jag lovar!