Ja de kanske inte låter så roligt men just nu är de lite de jag längtar efter. Nu menar jag inte gå upp tidigt på morgonen och alla vardagsrutiner. Utan att kunna utföra dessa rutiner. Och inte behöva som 20 åring säga att man inte kan vara med och spela brännboll för man har en ledsjukdom.

De är ganska tungt att behöva säga att man inte kan dricka vissa dagar i veckan för man måste ta cellgifter för att kunna gå. Eller att man behöver gå och lära sig ta sprutor på sig själv när man inte ens har haft sitt första heltidsjobb.  Men de som är de jobbigste är speedet. Jag går så sjukt sakta, jag är nämligen inte så duktig på att berätta för folk om min sjukdom då jag hatar allas sympati. De som är dåligt med de är att de är svårt för människor att förstå hur pass ont jag faktist har eller varför jag faktist gå så sakta som jag gör. De är inte för jag är lat eller vill vara sölig utan för att jag har ont mina fötter man inte ge mig högre fart än vad jag går. De är de sjukaste att jag måste säga till mina vänner att de går för fort för jag är 20 år och har en slags reumatisk sjukdom. ?!

Men jag försöker att inte gnälle eller vara bitter utan göra de till en spänning i vardagen ska jag komma upp i dag eller ska jag behöva sitta med fötterna i högläge hela dagen :P nej så illa är de inte längre. Jag är mycket bättre nu än vad jag var innan. I mändags började jag med en ny medecin också som kostar inte mindre än 11 000 för fyra sprutor som räcker en månad.  Som jag har mycket goda förhoppningar om.

Tack sverige för högkostnades skyddet!

De känns bra nu!
Att sluta GTV var inte så hämskt som jag trodde de var bara bra! De var skönt man tog farväl av Gamleby redan förra året så nu var de bara åka dit ha kul och åka hem igen.

De var nog nästan de tre bästa dagarna i mitt liv. De var strålande väder fina människor och trevlig stämmning. Examens dagarna när vi satt och tittade på filmerna var kanske inte toppnotch men ändå man fick se hur alla utvecklats och lärde sig lite i alla fall. De var kvällarna som var bäst. En trevlig grill kväll som slutade i ett koridoren dansgolv med BRA musik :P och massa dans.

Sen kom den stora kvällen med den efter längtade examensfesten. Som just då inte kändes allt för bra då de kom både ambulans, spelades dålig musik och var lite tråkstämmning. Men så här i efterhand, de var alla bra människor, fina farväl och en fin natt i villavagnen med en flaska malibu i sängen. (Malibu in the city)

Under dessa dagar har vi också kört slut på viktoria silverstedt skämten från hey baberiba.  Så jag avsluta med
"I love snabbköp, gå in å ta sig en snabbis ahahahah"

All kärlek åt intag 13 ♥